Institutionen för psykologi

Psykologiämnets och institutionens historia vid Uppsala universitet

Psykologiämnets organisation genom åren

Uppsalas första experimentella laboratorium i psykologi grundades 1902, men det dröjde fram till 1948 innan en professur och institution i psykologi inrättades. Sydney Alrutz hette mannen bakom det första psykologiska laboratoriet och han arbetade på Institutionen för fysiologi. Alrutz kollegor på den medicinska fakulteten uppmuntrade honom att starta laboratoriet, men filosoferna motsatte sig förslaget. Slutligen beslutades att psykologi skulle tillhöra ämnet pedagogik. Alrutz började undervisa på Pedagogiska institutionen, men erhöll aldrig någon fast tjänst.

1948 inrättades den första svenska professuren i psykologi och i och med det tillkom Psykologiska institutionen (Uppsala var alltså först i Sverige!). Professorn hette Rudolf Anderberg och hade före etableringen av det fristående ämnet psykologi arbetat som professor vid Pedagogiska institutionen. Hans forskning handlade främst om arbetspsykologi, individuella skillnader och klassisk psykofysik.

1957 utnämndes Gunnar Johansson till professor i psykologi. Hans forskning handlade främst om perception och han blev internationellt känd p.g.a. sin forskning inom rörelseperception.

1969 blev Ingemar Dureman professor i psykologi vilket innebar att institutionen hade två professorer under en tid. Dureman var främst intresserad av klinisk, fysiologisk och farmaceutisk forskning. Han engagerade sig även i frågor rörande psykologyrket och samarbetade en hel del med kollegor inom psykiatrin. Omkring 1969 aktiverades en redan existerande grupp representanter från institutionerna för psykologi, sociologi och pedagogik som hade för avsikt att organisera och ta ansvar för de tillämpade delarna av psykologutbildningen. Gruppen kallades Beteendevetenskapliga Institutionsgruppen (BIG). 1969 års Tillämpning inom Grundutbildningen (TIG) trädde i kraft 1971 och 1972 ersattes den av Psykologutbildning efter Grundutbildningen (PEG). 1977 blev gruppen en egen institution - Institutionen för tillämpad psykologi. Professor Dureman flyttades dit och i praktiken innebar detta att det fanns två institutioner för psykologi vid Uppsala Universitet: Psykologiska institutionen (PI) och Institutionen för tillämpad psykologi (ITP).

Under 1970-talet växte studentantalet och många nya lärare anställdes vid institutionerna. Under samma period tillsattes även några nya professorer, bl.a. Arne Öhman och Berndt Brehmer, vilket bidrog till att forskningen vid de båda institutionerna breddades till att bl.a. inkludera kognition, utvecklingspsykologi, hälsopsykologi, musikpsykologi, personlighets- och socialpsykologi. Den 1 juli 1996 slogs Psykologiska Institutionen och Institutionen för tillämpad psykologi samman till Institutionen för psykologi (IP).

Gunnar Johansson-filmer

Gunnar Johanssons perceptionsforskning presenteras i två undervisningsfilmer från 1971, gjorda av professor James B. Maas, Cornell University, USA.

Digitaliseringen är gjord av Svenska Filminstitutet (SFI), Filmarkivet i Grängesberg. Högupplösnings- och DVD-kopior finns tillgängliga via SFI.

Filmer

Psykologiämnets hemvist genom åren

Ekermanska huset (Foto: SFV)

Vid sin tillblivelse placerades psykologiämnet i de två översta våningarna i det s.k. Ekermanska huset, S:t Larsgatan 2. I samband med betydande expansion av studenter och forskning krävdes emellertid en utökning av lokaler vilket medförde en betydande splittring av den växande verksamheten. Medan en del av forskningen stannade kvar på S:t Larsgatan flyttade undervisningen till Svartbäcksgatan 10. Även lokaler på Svartbäcksgatan 4 och i Regnellianum, Slottsgränd 4, togs i anspråk för undervisning och forskning.

Regnellianum

Såväl Beteendevetenskapliga institutionsgruppen som Psykologiska institutionen önskade vid 1970-talets början ändamålsenliga lokaler som kunde samla psykologiämnet. Förutom att vara splittrade fanns andra problem med lokalerna. Djurhållningen var inte ändamålsenlig, lokalerna för Psykologmottagningen var närmast att betrakta som ett provisorium och instrumentverkstaden var för liten. De gamla byggnaderna hade dålig ventilation och kunde inte svara mot behovet av flexibilitet som modern forskningsutrustning krävde.

Kvarteret Munken
Kvarteret Munken

Efter att planer på att flytta till det under uppförande, dåvarande Humanistiskt-Samhällsvetenskapligt centrum, på goda grunder skrinlagts, uppkom förslaget om att flytta till kvarteret Munken. Förslaget gillades och efter renoveringar flyttade de två psykologiinstitutionerna in i kvarteret Munken 1975.


Kvarteret Munken var psykologiämnets hemvist under tiden 1975-2010. Institutionen är som bekant numer utflyttad, men det stora universitets- och kulturhistoriska värde som vidlåder byggnaderna i kvarteret Munken motiverar en kortare presentation av dessa. H-huset är det äldsta huset i kvarteret. H-huset, som egentligen heter Laboratorium Chemicum, byggdes 1752-1768 och ritades troligen av arkitekterna Carl Hårleman och Carl Johan Cronstedt. Byggnaden är en av de tre äldsta byggnadskomplexen vid Uppsala universitet. De två andra är Gustavianum och Linnéträdgården. Laboratorium Chemicum är ett lagskyddat statligt byggnadsminne och dess kulturhistoriska värde och framträdande plats vid Fyrisån har bidragit till att all restaurering görs med yttersta omsorg. Laboratorium Chemicum har en tidstypisk rokoko-exteriör, en stil som även återfinns hos Theatrum Oeconomicum vid Gamla Torget och tidigare nämnda Ekermanska huset. Byggnaden genomgick flera ombyggnationer under 1800- och 1900-talen. Husets volym har dock bibehållits, med helvalmat tak, den traditionella symmetriska fönstersättningen och en entré med ursprunglig karaktär. Dagens färgsättning återger husets förmodade utseende år 1800.

H-huset
H-huset

Husets ursprungliga syfte år 1753 var som laboratorium och bostad åt den kemisk-mineralogiska professionen vid Uppsala universitet. 1766 skadades dock huset svårt av en stadsbrand. Vid reparationen och ombyggnaden efter branden 1768 tillkom övre våningen enligt ritningar av arkitekt Carl Johan Cronstedt. Två uthus uppfördes i form av två flyglar längs ån. Två kända kemister arbetade här, professor Torbern Bergman och Carl Wilhelm Schéele. Man tror att Schéele upptäckte syret i detta laboratorium! 1858 flyttade Kemiska institutionen till nybyggda lokaler vid Engelska parken och därmed blev Laboratorium Chemicum i stället universitets boktryckeri (Berlingska boktryckeriet). I södra flygeln inrymdes en ångmaskin som drev tryckeriets maskiner och i norra flygeln lagrades tryckeriets papper. Maskinhuset revs på 1920-talet och norra flygeln på 1940-talet. Sedan Berlingska boktryckeriets tid har Laboratorium Chemicum fungerat som undervisnings- och forskningslokal för ett antal olika institutioner vid universitetet: Hygienisk-bakteriologiska institutionen, Rasbiologiska institutionen, Hydrologiska institutionen och nu senast Institutionen för psykologi, som flyttade in hösten 1997 efter att omfattande restaureringar gjorts.

A-huset uppfördes ursprungligen för Anatomiska institutionen. Det stod färdigt 1850 och hade då bl. a. en föreläsningssal, två dissektionsrum och två rum för de anatomiska samlingarna. Vaktmästaren bodde på vinden i ett rum och kök. Huset var inte särskilt ändamålsenligt ens med den tidens anspråk. Det fanns t.ex. varken ventilation eller belysning. Studenterna arbetade vid skenet av talg och stearinljus som de själva var tvungna att ta med sig. Vatten hämtades från en brunn i det stora dissektionsrummet, där uppvärmningsanordningen bestod av en öppen spis. Under vinternätterna frös i allmänhet alla preparat i de oeldade lokalerna. För att tillgodose institutionens växande behov byggdes huset ut på 1870-talet. Arbetet fick inte inkräkta på undervisningen och tog därför fem år att slutföra. 1886 var ombyggnaden klar och huset hade då i stort sett fått den exteriör det har än idag. Övervåningen i det ursprungliga huset från 1850 höjdes och erhöll betydligt förstorade fönster. Flyglar tillkom mot Västra Ågatan och Trädgårdsgatan. Även mot norr byggdes en flygel där de två övre våningarna upptogs av en storslagen föreläsningssal (B-husets nuvarande andra och tredje våning).

Munken, innergård
Kvarteret Munken, innergård

En ny dissektionssal inreddes i flygeln längs Västra Ågatan där minnen från den anatomiska tiden fortfarande finns. Ovanför två av fönstren längs flygelns kortsidor finns latinska texter vilka i svensk översättning lyder: "Var och en som verkligen vill tillägna sig den medicinska vetenskapen bör göra detta under ledning av följande ting: natur, lärdom, rena och oskyldiga seder, en plats lämplig för studier och flit." Detta är Hippokrates förmaningar, som han inpräntade i sina lärjungars sinnen, citat från Lars Roberg, fordom professor i medicin i Uppsala (Akademiska Sjukhusets grundare). Det andra citatet är taget efter Carl von Linné, även han fordom professor i medicin i Uppsala: "Då jag utforskade naturen, såg jag den allsmäktige Guden på ryggen, då han gick förbi, och jag förundrades." Utöver den stora dissektionssalen disponerades andra utrymmen för mindre dissektioner och demonstrationer samt för uppställning av olika samlingar. Verkstad och fotorum inreddes, liksom tjänstebostad för prorektorn.

Histologiska institutionen fick 1932 lokaler i en nybyggd fastighet längs Västra Ågatan (nuvarande C-huset). Tidigare hade histologerna hållit till i övervåningen på Anatomiska institutionens flygelbyggnad (den längs Fyrisån). På 1970-talet fick anatomerna och histologerna lokaler i det nybyggda Uppsala Biomedicinska Centrum (BMC) på Artillerigärdet.

Under sommaren 1999 och 2000 gjordes omfattande ombyggnationer. Förändringarna har bl.a. berört personalrummet som flyttats till andra planet i A-huset, f.d. Psykologiska institutionens kansli i A-husets bottenplan som byggts om till en ny föreläsningssal och ventilationssystemet som byggts om i A- B- och C-huset.

Institutionen fortsatte att expandera under början av 2000-talet. Samtidigt visade bl.a. en brandbesiktning att H-huset inte kunde användas i enlighet med institutionens planer. Då uppenbarade sig en möjlighet att ersätta H-huset med det större s.k. Gårdshuset. Detta uppfördes i två etapper under 1860-talet och avsåg då att rymma de Patologiska och Fysiologiska institutionerna. Under början av 2000-talet lämnade den dåvarande hyresgästen, Institutionen för kulturantropologi och etnologi huset och Institutionen för psykologi kunde lämna H-huset och flytta in i det lediga Gårdshuset efter diverse renoveringar och kompletteringar.

Munkgatan

Vid mitten av 2000-talet stod det alltmer klart att lokalerna i kvarteret Munken i alltför hög grad blivit nötta av tidens tand och inte mäktat svara mot nya moderna krav på verksamheten och arbetsmiljö för personal och studenter. Fler utredningar hade t.ex. visat på stora brister i tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga. Prefekten sammanställde en PM där både stora och små problem med lokalerna diskuterades. Institutionen hade också ett med lokalsituationen sammanhängande bekymmer nämligen avsaknaden av en effektiv intendenturorganisation. Universitetets organisationsstruktur i detta avseende förutsätter att fler institutioner går samman för att gemensamt driva intendenturgöromål och därigenom kunna hålla specialiserad personal och även vinna stordriftsfördelar på andra sätt. Munkens i förhållande till andra institutioner isolerade läge medgav emellertid inte denna möjlighet. P.g.a. dessa omständigheter anmälde institutionen till fakulteten och områdesnämnden sin önskan att flytta till moderna, ändamålsenliga lokaler. Denna önska mottogs positivt och en del förslag till nya hemvister erbjöds institutionen bl.a. tomma ytor i BMC.

Blåsenhus, hörnet
Norbyvägen-Plantskolegränd

Först när det projekterade nybygget i Blåsenhus erbjöds ställde sig institutionen positiv. Den 27 januari 2006 fattade institutionsstyrelsen för sin del beslut om att institutionen skulle ingå i projektering för att upprätta systemhandlingar för Blåsenhus. I praktiken hade därmed institutionen fattat beslut att lämna Munken för flytt till Blåsenhus.

Blåsenhus, innergård

Vecka fem och sex 2010 flyttade institutionen till Blåsenhus, till nya moderna lokaler i ett hus med stimulerande omgivningar, en intendentur-
organisation med fler institutioner och till ett campusområde med studenter från olika ämnen. I en stimulerande miljö ser institutionen fram mot nya utmaningar inom undervisning och forskning.

Mer om institutionens historia finns att läsa i boken Psykologi i Munken 1975-2010, som Institutionen för psykologi låtit ge ut i samband med institutionens flytt till nya lokaler i Blåsenhus 2010.